Just another WordPress.com site

Tillbaka igen

Det var många år sen jag bloggade, men jag tror jag har fått tillbaka lusten igen. Jag gör ett försök helt enkelt. Denna lördagsmorgon kunde jag inte sova, jag vaknade klockan sju. Det kan ha att göra med att jag har en katt som vill ha mat tidigare och tidigare för varje morgon. Hon är 14 år, en gammal dam som borde sova länge på morgnarna men det har hon tydligen inte förstått. Dessutom ser hon fortfarande ut som en kattunge. Min sambo sov lite längre än jag, själv försökte jag somna om men det var omöjligt så klockan nio gjorde jag frukost till oss. Solen sken, jag roade mig med tvättstugan sen. Jag hade en tid hos frissan för att färga håret kl halv tolv så det blev nästa uppdrag. Efter det tog jag en timmes promenad.

Jag träffade en kompis i ett närliggande Centrum på eftermiddagen, vi fikade och jag köpte bikini, en väska och lite andra småsaker. Jag ska åka till Teneriffa på tisdag men en gammal vän och det ser jag mycket fram emot. Jag vill träffa solen. Så nu har jag packat. Min katt la sig demonstrativt på resväskan och stirrade på mig. Hon gillar inte när jag reser bort. Och jag gillar inte att lämna henne. 14 år är många år vi bott ihop. Nu är det dags för en dusch och sen tidigt i säng i kväll.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Förkylning

Jag snörvlar och nyser. Gillar inte att vara förkyld. Men det är jag nu. En tröst är att jag inte varit det sedan september 2011, nästan två år sen. För övrigt är det lite trassligt just nu med sökande av nytt jobb, tankar kring vad jag egentligen vill göra och lite annat tjafs. Jag står återigen inför förändringar i livet vilket jag inte alls tycker är fel men ibland upplever lite jobbigt och otryggt även om det säkert blir bra i slutändan.
Det kanske inte vore roligt om livet var exakt likadant hela tiden.

Min vän

Igår träffade jag en gammal vän som jag inte träffat på länge. Hon har mått dåligt i några veckor och det var meningen att vi skulle ta en fika och prata hemma hos henne. När vi ses vet man dock aldrig riktigt hur det blir. Så först blev det fika ute istället för hemma hos henne. Den utfördes dessutom tillsammans med en av hennes grannar som visade sig vara en mycket rolig person så det blev massor av skratt istället vilket säkert var jätte bra för min vän. Efter detta skulle hon äta middag hemma med sin pojkvän men det blev inte heller så. Han blev sen och jag blev inbjuden på vin så länge. När han kom hade även två andra vänner till min kompis kommit med stor blombukett för att visa att de bryr sig. Det blev en mycket trevlig kväll och pojkvännen samt min väninna fick till slut varsin hamburgare från grillen bredvid.
Så kan det gå. Men vi var nöjda.

Min son

Min son är ute på sin första långa utlandsresa. Han har snart varit borta i tre månader och jag saknar honom mycket. Han flyttade även hemifrån två dagar innan resan gick av stapeln så det var stora förändringar på en gång.
Han verkar ha haft en kanonresa, allt har gått bra. Det ska bli så underbart att snart få se honom igen, det blir om drygt två veckor.
När jag var i hans ålder gjorde jag precis samma sak. Och jag skulle gärna göra det igen. Min reslust har inte avtagit med åren men andra saker har kommit emellan.
Nåväl, det är aldrig för sent. Jag har inte gjort min sista resa än hoppas jag.

Hoppas

Igår var jag på en intervju. Jobbet låg på hel fel sida om stan men man kan ju inte få allt. Intervjun gick bra och ju mer jag tänkt på det så hoppas jag att jag får det. Konkurrens finns ju alltid och den här gången skulle man träffa en hel drös. Så vi får se. Är det meningen så blir jobbet mitt. Annars får jag jaga vidare. Vilket jag gör varje dag. Jag har sökt många, många jobb nu. Och retat upp mig på att man knappt kan maila längre, att man oftast måste registrera sig på olika sidor och fylla i oändlig information. Många gånger har något gått snett och jag inte kunnat komma vidare utan helt enkelt fått avbryta. Trist. Men intervjun igår var av den sorten jag tycker om. Inte tre timmars förhör utan mer en kort pratstund då man får träffas för att se vem man är.
Japp. Jag håller tummarna. För mig själv.

Lördagstrams

Tog en väldigt kort promenad med min sambo. Igår var han nämligen döende i influensa så jag blev förvånad att han piggade på sig så fort. Men den promenad han påstod sig vilja ta förstod jag inte skulle fungera så jag föreslog en kort i kvarteret och vi hann inte långt innan vi fick sätta oss på en bänk. Men han är inte den som gillar att vara sängliggande, det är nästan som tortyr och han får ont överallt. Jag är glad att han mår mycket bättre i alla fall och till och med kunnat äta lite idag.
Själv ska jag på middag hos en gammal kär vän. Vi kommer bli sju till bords, och jag ser fram emot kvällen.

På nytt

Känns väldigt konstigt. Jag har varken läst inlägg eller skrivit något på flera år. Nu tänkte jag göra ett litet ringrostigt försök. På den tiden det begav sig skrev jag på Aftonbladets blogg. Där följde jag även många andra bloggar men när den lades ner försvann all skrivlust. Tråkigt nog. Innerst inne gillar jag att skriva men som sagt var, det var mycket länge sen sist.
Jag minns hur det var, varje dag kastade jag mig ned framför datorn och hamrade lätt och ledigt ner ett inlägg. Nu känns det väldigt trögt. Men jag kanske kommer igång igen… Jag kanske ska ge det en chans.
Men det får räcka för idag. Inte mycket till inlägg, men kanske, kanske kan jag sakta men säkert komma igång igen…

Etikettmoln