Nej. Så är det. Jag står inte ut länge till nu. Jag håller på att bli tokig av sorg. Jag bara gråter. Fem veckor har gått. Fem veckor… och ändå inte eftersom han kom hem den där natten och ”förstörde” det lilla jag då byggt upp. För att bara försvinna igen dagen efter. Jag klättrar nästan på väggarna efter att lyckats stå emot att ringa honom i N I O dagar. Ni förstår inte hur mycket det är för mig. Det är niotusen år. Varför i helvete gör han så här? Jag kollade i en slags förvaringsgrej vi har där jag trodde han bara hade ett plagg kvar. Där såg jag att det fanns ännu mer kläder som är hans. Jag har numera råkoll på varenda, varenda sak han har kvar här. Jag lyckas inte ta dem och packa ihop dem och ställa undan dem ännu. Det finns bara en enda känsla i min kropp. Kom hem nu. Det är det enda mitt inre ropar. Jag vet att det är dumt. Jag förstår att vi har på tok för stora problem. Jag försöker få in min skalle att det är inte vad han vill. Han är inte här.
Men i mig ropar det endast de tre orden. K O M H E M N U.
dubbelhjartat 
Kommentarer till: "Står inte ut" (18)
Ta det lugnt! Han har bestämt annat, det är bara att acceptera. Kärleksproblem är det värsta som finns. Men relationer är inte dte viktigaste som finns i livet. Det viktigaste är att du har dig själv. Lär känna dig själv!
Jag är allt annat än lugn just nu. Jag försöker att acceptera och jag märker ju klart och tydligt att han bestämt något annat eftersom han inte är här. Trots det mår jag så här dåligt även om jag också har viktigare saker i mitt liv än en relation, t ex min son. Jag håller som bäst på att lära känna mig själv, jag går i terapi sen några månader tillbaka. Men jag har mycket i mitt bagage och det här tar tid för mig.
Så tufft du har det. Men du tar dig igenom!Kanske du behöver någon form av stöd nu. Familjerådgivningen, kuratorn på VC, diakonen…? Det är bra för att stärka självkänslan och orken.Jag har många gånger förmedlat kontakter till präster o diakoner här på bloggen. Det är gratis, man måste inte vara kristen eller medlem i kyrkan, och det är du som bestämmer vad ni pratar om. Värt att pröva.
Ja det är så tufft så tufft.Jag går i terapi hos en privat psykolog, det kostar väldigt mycket så jag skulle vara tacksam om du kunde förmedla en kontakt, om det är gratis kanske jag kunde gå parallellt? Jag bor på södra sidan om Stockholm.Tack för ditt engagemang.
Ok, jag förstår att han är en feg stackare (sorry) som bara drog utan att våga prata, men det jag inte kan förstå är varför han inte hämtar sina saker, lämnar tillbaka nyckeln och tar av sig ringen? Han kan ju faktiskt hämta sakerna när inte du är hemma om det är det som är problemet och slänga in nyckeln i brevlådan!Varför?Kram
Jag tror knappast han går omkring med ringen när han inte är här… vet inte varför han hade på sig den när han kom hit egentligen. Han har ju uppenbarligen lämnat mig. Ja, han skulle absolut kunna hämta sina grejor, och det finns ju ingen anledning för honom att ha nyckel till en lägenhet där han inte bor längre. Vet inte varför han gör på det här sättet.Kram kram
Maila mig! Min adress finns på min blogg.
Absolut, det ska jag göra!
Så ont det gör i mig att du är så ledsen. Det är inte så lätt, när man är mitt i en stor kris och sorg att tänka på vad man har i stället. Det är inte så det fungerar. Varje sorg är unik och då är det inte lätt att uppskatta andra saker, barn eller andra människor. Just nu är det mesta svart för dig och det är bara så. Och så måste det få vara en tid.Stor kram. Jag tänker på dig.
Ja, det är som ett stort, svart hål. Jag lyckas verkligen göra alla måsten, jag jobbar, träffar vänner, tränar… men egentligen skulle jag vilja bara lägga mig under ett täcke och strunta i allt…Stor kram tillbaka, tack för att du tänker på mig.
Usch det där är tuffft =( Det är en hemsk och vanmaktig känsla ,,men det går över vännen det går över ,, försök stå ut nu så ska du se att det blåser över ,, men du har också all rätt att sörja och sorg tar tid ,, varm Kraaam
Ja, det känns riktigt vanmäktigt nu, jag hoppas också det går över även om det känns precis tvärtom just nu.Varm kram tillbaka
Det är otroligt dåligt gjort av honom att inte komma och hämta sina saker och lämna tillbaka nyckeln om han nu inte vill leva med dig. Jag håller på att bli skitförbannad på honom för att han beter sig som han gör mot dig. Du förtjänar INTE det här!!!Kram
Jag är lite förundrad över att jag inte kan känna den där ilskan. Flera av mina vänner säger som du, men jag kan inte känna det. Jag är bara ledsen. Sååååå ledsen…Kram
Du har det svårt och tungt nu, jag är så ledsen för det. Men jag tror att även om det känns som att man ska bli tokig av sorg så blir man inte det. Låt den bara välla över dig och ta den för vad den är – en känsla. Har du någon vän som kan komma och hjälpa dig packa ihop hans grejor och frakta dem bort från dig? Tror att det är för jobbigt för dig att klara själv och ditt ex har ju lämpat alla era gemensamma problem i ditt knä att lösa. Man kan behöva hjälp i det läget.Tror också att många av era gemensamma problem har sin grund i hans personliga problem. För så här brukar inte separationer gå till. Kramar till dig!
Usch ja, svårt och tungt är vad det är… Ja, ibland tänker jag att jag ska bara låta den vara men det är läskigt när den griper tag i mig så hårt… Men det är som du skriver, bara en känsla egentligen…En kollega erbjöd sig senast idag att komma och hämta alla hans grejor, men jag är inte redo än. Jag förstår kanske att det inte är bra för mig, men just nu är de mitt sista halmstrå… att de är här. Fast det är ju dumt förstås. Jo, han har personliga problem han också. Det är sant. Jag har heller aldrig varit med om en separation som blir så här konstig…Kramar tillbaka och tack.
Gumman, har du fått mitt meddelande? Har skickat två gånger.Blir så ledsen över din sorg, och förstår den alltför väl. Honom förstår jag mig däremot inte alls på. Han verkar fruktansvärt omogen och om jag vore du så skulle jag iaf packa ihop hans grejor och sätta undan dom även om det känns tufft. Försök tänk på dig själv nu i första hand! Du kommer att komma ur det här, det känns bara inte så nu. Men det är faktiskt han som beter sig barnsligt. Om du kan så kontakta honom och säg att han åtminstone kunde ha så mycket respekt för dig och den tid ni haft tillsammans att han kommer och hämtar sina grejor och avslutar det hela ordentligt istället för att fly som en barnrumpa!!Jag tänker att så länge du behåller hans saker så har han en hållhake på dig. Oavsett vad som händer mellan er i framtiden så måste du vara din egen, trygg i dig själv!! Det tror jag iaf…Tänker på dig!!Stora kramen!!
Nu minsann kom de båda två! Ska svara snart!Jag förstår inte honom heller. Nog för att jag fått försmak tidigare av att han reagerar med flykt när det blir problem. Det har han gjort många gånger, men bara en eller två dagar. Jag hoppas han inte tror att det går lika bra med en eller två månader för då ska jag visa honom att det går inte. Hoppas på den styrkan i alla fall. Fast han har nog bestämt sig även om han tydligen är för feg eller vad det är som gör att han inte kommer hit och lämnar nyckel och hämtar grejor. Jag jobbar mycket på att bli trygg i mig själv. Det är ett svårt jobb jag har framför mig men jag tar mig framåt sakta men säkert.Tack för att du tänker på mig, stor kram tillbaka!