Just another WordPress.com site

Att börja förstå…

Det  är säkert jätte nyttigt för mig men samtidigt kan jag med stor sorg börja förstå genom den här boken jag läser om att återerövra sitt liv att min relation med min fd sambo aldrig hade kunnat hålla. Jag förstår mer och mer hur återkopplat allt är till vår barndom. Om hur jag överreagerat på saker samtidigt som han är avstängd i sina känslor och reagerar för svagt. Hur våra reaktionsmönster har fött varandras problematik. Att anledningen att jag attraherats och dragits till honom har att göra med min ständiga kamp från barndomen. Det hela är mycket starkt och jobbigt att inse. Mina känslor är definitivt inte med ännu. De skriker fortfarande efter honom. Att han ska komma hem. Men det kommer aldrig bli så. Och så vitt jag vet har han ingen aning egentligen om sina problem. Antagligen kommer han att hamna i samma visa med en ny partner, eller stänga av helt och inte gå in i ett nytt förhållande. För min del så kommer jag tillsammans med min psykolog helas. Komma till bukt med mina sår från barndomen och sen kunna leva ett bättre liv utan gamla tråkiga mönster. Men jag är fortfarande kär i min fd sambo och jag längtar väldigt mycket efter honom. Varje dag är en kamp just nu…

Idag jobbar jag hemma. Det är skönt. Jag har haft ett möte här med min hyresvärd angående renovering av två rum. Det har jag blivit lovad förr, vi får se om det äntligen blir av snart. Min son är i skolan, vi måste snart ha ett snack. Jag mår så dåligt just nu och vi är jätte irriterade på varandra. Skulle vilja att det blev bättre mellan oss innan vi åker på vår resa. Då jag ska få se solen och känna på värme igen. Något av det absolut bästa jag vet. Jag tänker lämna mina sorger och problem på Arlanda och förhoppningsvis tänker jag inte plocka upp dem igen när jag kommer hem….

Annonser

Kommentarer till: "Att börja förstå…" (12)

  1. Vad stark du ändå är, som inte ringer honom. Vilken karaktär du har. Det tråkiga är, med val av partner, att man dras till den som återspeglar barndomen. Det man känner igen, även om det inte var bra. Har man haft kalla och känslolösa föräldrar, drar man automatiskt till sig en känslokylig partner. Jag tror att det beror på att det ger en tillfälle att bearbeta barndomens trauman. Och det är det du gör nu, och det gör förfärligt ont. Du skrev att du är överkänslig. Jag tror inte det. Jag tror att du är helt normal, men att det blir en sådan kollision och skillnad, då han var raka motsatsen till dig. Jag hade en kall mamma (och även pappa). Jag var gift med en mycket oempatisk och känslokylig man i 17 år!!! !7 långa år, då jag bar även hans känslor. Inte undra på att jag var sjuk ofta, deprimerad och ångestfylld. För det är det man gör, när man är med känslokalla människor – man bär deras innehållna känslor också. Det är därför det blir så tungt.Efter honom mötte jag ännu en kall partner. Honom våndades jag med i 7 år. Jag hade tydligen inte lärt mig min ”läxa” än. Men efter det blev det i alla fall – äntligen – en varm och generös partner. Med hjärtat på rätt ställe.Det är en sådan du behöver. En med ett varmt hjärta. En med empati och inkännande. En som tröstar och finns där, när du är ledsen. Det är vad jag önskar dig av hela mitt hjärta.Varm kram

    • Jag vill verkligen ringa honom. Hela tiden. Men jag kan inte fortsätta springa efter mina partner efter de vänt mig ryggen. Likadant har jag tidigare sprungit efter min mamma. Måste få ett slut.Jag funderar på om han var kall. Han känns inte kall men han reaktioner när det blev jobbigt mellan oss var ju alltid så att han helt kunde stänga av. Och gick inte det då flydde han hals över huvud. Bara drog helt enkelt. Det var det han gjorde för sex veckor sedan också. De andra gångerna har han kommit tillbaka efter en eller två dagar. Den här gången kom han inte tillbaka alls…Tack för dina stöttande ord, varm kram tillbaka!

  2. Även om du fortfarande har det svårt så blir jag glad när jag läser om din framtidstro. I och med att du har den så kommer du alldeles säkert att lyckas. Hoppas du får tillfälle att reda ut problemen med sonen. Om du är ärlig mot honom och berättar hur du känner så kommer han säkert att förstå…Kram

    • Ja, även idag har jag tänkt mycket framåt. Hur jag ska göra med det ena och det andra. Det är redan lite bättre mellan mig och sonen som tur är, gillar inte när vi har det dåligt.Kram

  3. Jag märker också skillnad. Du har det fortfarande svårt men det finns något mer positivt i dina ord nu. Och jag önskar er en riktigt bra och härlig resa tillsammans när det blir dags!kram

    • Ja, svårt är det, men lite ligger det väl i att tiden läker sår även om det går sakta… Eftersom vi har noll kontakt så bleknar allt lite, lite för varje dag…Resan… så underbart, längtar nu!Kram

  4. Så bra att förstå. Även om det gör ont..Ni lär ha det jättemysigt på resan! Och snart är det dags :)KRAM

    • Ja, och viktigt känns det att jag börjar förstå. Och acceptera.Oh ja, vi ska ha det supermysigt… tänk att jag ska till solen… galet härligt!Kram vännen

  5. Vad skönt att du har en resa att se fram emot. Jag ttor nog att du och din son blir sams innan resan.Bloggsvar: Jaa, jag var i Thailand 2008. Tack för visat intresse.Ha en fin dag idag!

    • Känns väldigt bra nu att jag har något att se fram emot. Och att jag klarar av att se fram emot det äntligen.Thailand är inte dumt alls!Hoppas din dag varit bra, kram.

  6. Kunde du stoppa ner lilla mig i en väska på väg till den där solen, tro…? 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: