Jag vill först och främst tacka för alla fina kommentarer på mitt förra inlägg, för att ni tänkt på mig. För att ni bryr er. Jag lovar att det värmer mig så mycket och betyder mycket för mig.
Anledningen att jag inte skrivit på några dagar är att mitt liv just nu inte ens går på sparlåga. Det går inte alls. De senaste dagarna har jag knappt ätit. Knappt sovit. Jag törs knappt tänka längre för att jag mår så dåligt.
Jag hade möte med facket och vår VD. Under de första fem minuterna sa jag ingenting. Mitt fackliga ombud pratade. Sen sa min VD att han ville tala själv med henne. Jag fick gå ut. Efter att ha trampat runt i väntrummet en kvart eller så kom de ut. Han gick. Jag frågade henne vad som händer. Vi har inte kommit överens. Ska höras igen. Jaha. Det var i förrgår. Idag har jag fått veta att jag är varmt välkommen tillbaka till mitt jobb av vår VD. Jaha, var har jag varit? Vad då tillbaka? Han har ett underbart erbjudande till mig. Att jag från en bra tjänst på kontoret ska få börja på lagret. Ensam. Med en lönesänkning på 7000 kr. Facket tror inte att de kan driva detta rättsligt. Man har rätt att omplacera.
Samtidigt mitt i all denna soppa har mitt ex varit här och hämtat grejor. Han försökte pussa mig och återigen prata om återförening. Efter det har jag luskat ut att han har träffat en annan tjej. Jag vet. Vi har redan separerat för tre månader sen. Det är ingen skillnad egentligen.
Men vet ni… jag vet inte vad jag gjort för fel till universum eller någon annan. Jag har ingen aning om varför min fd arbetsplats ledning gör så här mot mig. Jag har bara skött mitt jobb och aldrig haft en konflikt med någon där. Jag förstår inte heller varför inte mitt ex kunde behandla mig med respekt. Bara tala om att han träffat någon och lämnat tillbaka nyckeln utan att försöka hålla mig kvar på något sätt utan att mena något med det.
Jag är på botten nu. Jag har inte kunnat gå utanför min dörr på flera dagar. Inte ens tagit mig ur sängen idag. Jag har inte ätit och inte sovit. Jag är rädd. Men jag lovar. Jag kommer igen. Ingen ska få knäcka mig, varken min VD eller mitt ex. Snart är jag tillbaka starkare än någonsin förr. Men inte just nu.
Just nu har jag gått sönder lite grand…
dubbelhjartat 
Kommentarer till: "Förlåt…" (40)
Vet ärligt talat inte vad jag ska säga (skriva)… Jo, förresten… Livet är allt bra orättvist mot dig… :-(Kram
Ja vännen, det blir bara värre och värre. Sen blir det lite värre till. Jag vet inte vad som händer…Kram
Det KAN inte fortsätta att bli värre i det oändliga. Jag håller tummarna stenhårt för att du ska få ett nytt jobb. Det där budet du har fått av din nuvarande arbetsgivare är ju rent av skamligt!Kram
Min arbetsgivare lyckades nästan knäcka mig totalt, men nu håller jag på att ta mig därifrån. Det blir skönt.Du har rätt, någon gång måste det vända, även för mig.Stor kram, vännen!
Jag blir så himla arg, då jag läser om skambudet du fick. Kan en arbetsgivare verkligen göra så? De måste väl ge ett likvärdigt jobb, eller….Så ont det gör i mig, när jag läser om hur du mår. Jag har också varit ”där” många gånger och vet hur det känns. Ungefär. För ingen kan sätta sig in i helt hur den andra mår eller känner sig. Men är man på botten, så är man. Därifrån finns bara en väg och det är UPP! Men ibland måste man stanna i gropen en tid för att hämta sig. Jag har också under perioder då det varit som djäkligast, tappat matlusten helt. Men försök att äta åtminstone lite Fullkornsvälling – man kan f ö dricka det. Den är lätt att få ner. Hoppas att sonen kan handla åt dig.Jag har varit riktigt orolig de här dagarna som du har varit ”borta”. Så det kan bli! Man fäster sig vid vissa bloggare och det har jag gjort vid dig.Varma kramar och positiva tankeenergier.
Det verkade som att min arbetsgivare kunde göra nästan precis hur de ville. Men jag gav dem en stor match, jag gav mig inte även om inte utgången blev något drömscenario.Det är skönt att den enda vägen är uppåt nu för jag är verkligen på botten känns det som.Jag har nu börjat kunna äta igen, det är bra. Tack så mycket, jag har verkligen fäst mig vid dig också ska du veta, Trollgumman, dina kloka ord värmer mig alltid.Varma kramar tillbaka, jag suger åt mig tankeenergin från dig!
Jag vet att du kommer igen.Ibland är det bara så jävla svart, känns ganska hopplöst. Förstår det.Men min vän…det kommer ljusare tider..
Tack för att du vet att jag kommer igen, det lovar jag att jag ska lyckas med.Det är riktigt svart just nu och hopplöst, men jag har äntligen tagit mig ur kaoset de försatte mig i. Nu ska jag ta hand om mig.Jag väntar på de där ljusare tiderna…
Du har det förjäkla tufft just nu. Och jag tror inte att du ska börja fundera på att vara stark än. I det läge du är nu måste man få vara liten och bräcklig. Hur ska man orka gå runt och vara stark när det är så här tungt?Vill bara påminna dig om att det här inte är personligt. Ditt ex har egna problem som han inte tog tag i och det drabbade tyvärr dig. På ditt jobb har jag ingen aning om vad som pågår, men läs vad du själv skrev här ovan. Du HAR skött ditt jobb och inte varit något som det stormat kring. Inte heller det här är personligt, det är något annat. Ibland tror jag att vi får våra motgångar just för att vi ska lära oss saker, om oss själva, om världen. Och jotack, jag vet, jag hade hellre varit utan många av mina egna ”lärdomar”. Fy, så tungt det är, så orättvist det känns och så totalt man kan braka ihop och tappa sin självkänsla…Det gör ont… Man vill slippa… Men det manglas på.Det senaste året har jag gått igenom så många saker jag trodde att jag aldrig skulle överleva. Att ha delad vårdnad om mitt barn och inte få träffa henne varje dag – jag trodde jag skulle dö på fläcken! Att inte bli älskad av den man jag älskade. Att flytta från mitt hus och min trädgård. Jag trodde inte jag skulle klara det. Ändå sitter jag här idag. Omskakad, tillknölad, bräckligare än förr och ändå – mycket starkare! Hur kan det gå ihop? Hur kan livet gå ihop? Jag fattar ingenting, men knatar på, i min takt, två steg fram – ett tillbaka… Du är sönder, men inte för evigt. Det ordnar sig, min vän!Många kramar till dig!
Nej, det är sant, man kan inte vara hur stark som helst när man blir helt söndertrampad helt plötsligt.Du har rätt angående mitt ex, han har stora problem, både med sig själv och sitt liv. Och jag kan fortfarande lämna mitt jobb med rak rygg. Jag skötte det i alla år jag var där.Jag vill också tro att allt har en mening och jag är övertygad om att jag lärt mig mycket av det här även om det absolut inte är några roliga lärdomar. Men kanske kan jag på något sätt få nytta av dem.Du är också stark, jag läser om vad du gått igenom, det är sorgligt. Men som du skriver. Vi sitter faktiskt här bägge två. Fortfarande.Tusen tack för dina fina ord, jag läser dem flera gånger om och tar till mig varje ord.Många kramar tillbaka
Ha en underbar jul!!KRAM
Det samma fina Bianca, ha en riktigt god jul!Kram!
Tänker på dig och väntar på att få ett livstecken från dig igen…Kramar
Ja, det har varit dåligt med livstecken från mig, men nu kommer jag snart ha all tid i världen att skriva här. Ni kanske kommer bli trött på mig till slut, kanske kommer skriva på tok för många inlägg när jag blir arbetsbefriad! =)Kramar, tack för att du tänker på mig.
Rara vän…usch vad du har det jobbigt just nu. Det där med jobbet verkar helkonstigt och jag hoppas att det ska lösa sig på något annat sätt. Vad det gäller X-et så är det ju typiskt killar att gå vidare genom att hitta någon annan tjej. Det har säkert mer med honom och hans osäkerhet att göra än med hur han känner för dig. Jag hoppas hur som helst att saker och ting ska ordna upp sig lite de närmaste dagarna så att du kan få en bra jul tillsammans med din son!Stor kram!!
Den här historien med jobbet var helkonstig. Helt surealistisk. De har verkligen visat vad de går för… Ett mycket sjukt företag.Mitt ex håller fortfarande ett krampaktigt tag i mig känslomässigt. Inte så att han fysiskt är här, men jag har fruktansvärt svårt att släppa tankarna på honom. Jag kämpar dock frenetiskt med att lägga honom långt bakom mig.Ja, den här dagen ska bli lugn och skön med sonen.Stor kram tillbaka!
Men Helena =( Vilket elände du ska ha =( Jag vet inte vad jag ska säga faktiskt det här är bara för mycket ,,, stackars dig och stor stor Kraaam …
Ja, det här är totalt för mycket just nu. Kan bara hålla med om det…Stor stor kram tillbaka!
God Jul Kram!
God jul & Kram till dig!
Ibland kan man verkligen undra vad Livet vill säga en… Förstår inte hur din VD kan behandla dig så här, helt otroligt dåligt! Hoppas så att du kan hitta en utväg som gynnar dig, så att du kan må bra. Att du får ett annat jobb, eller en förklaring och ursäkt samt jobb på kontoret. Och ditt ex…beter sig som en lort! Dåligt att leka med andra så.Tänker på dig. Förlåt att jag öser ur mig, men blir så upprörd av att läsa det här!!Stackars dig. Men du kommer igen, det vet jag!KRAMAR
Jag hittade en utväg till slut. Den har nog inte gynnat mig, men jag gjorde det enda jag tyckte jag kunde göra för att komma därifrån. Vill aldrig mer se de där människorna.Mitt ex är en lort. Tyvärr. Han har inte behandlat mig snällt efteråt. Han kunde lämnat mig på ett bättre sätt.Jag ska komma igen, det lovar jag!Kramar tillbaka!
Jag önskar att din jul blir så bra som den kan under rådande omständigheter. Jag blir borta från bloggen några dagar nu… Sköt om dig så gott du kan vännen!Kram
Ja, den kommer i alla fall bli lugn. Det ska jag se till.Vi hörs när du kommer tillbaka, ha en riktigt skön jul nu!Kram kram
Att en arbetsgivare bara kna med att handla så…:/ FyfanJag tänker på dig och önskar dig allt bra som finns i världen. 2011 ska bli DITT år! Det är dags nu för lite payback till dig,Hoppas att din jul blir ok trots allt. Försök att ta tillvara lite stunder med sonen och hitta ro och lugn. Stora kramen till dig
Den här arbetsgivaren verkar inte vara frisk någonstans. Riktigt illa.Ja, tänk om 2011 får bli mitt år… Det vore fantastiskt.Julen ska bli ok hoppas jag.Stor kram tillbaka!
✩ Hoppas att du får en God Jul och säker på att du får ett Gott nytt år! ✩
Tusen tack, det samma önskar jag dig! En riktigt god jul till dig!
usch, det låter verkligen hemskt, arghh…..jag har oxå blivit behandlad sådär av en arbetsgivare för x antal år sedan, hade arbetat där i en del år. Och man mår verkligen pissdåligt och det man vill veta är varför, varför blir jag, just jag, behandlad såhär, och det svider och river i en.Man förstår inte och man får inga svar, och det är lika bratt sluta tro att man skall få det oxå, de som gör något sådant de har ett hjärta som de förskansat bakom is och ståltråd, och de känner ingen empati och de vågar inte möta det de orsakar, därför fick du gå ut. en sådan liten människa, en sådan skit, tänk han vågar inte se dig i ögonen.Även om det nu är så att de har arbetsbrist så kan man framföra budskapet på ett oändligare bättre sätt,Men whats go around, comes around, det brukar vara så.Försök att ganska upp dig, tänk, jag är värd så mycket bättre än det här, och vad anbelangar din sambo så verkar jhan tillhöra den bekräftelsetörstande kategori av individer som suger ut allt de kan för att boosta upp sig själva, lika ömkligt det, det trista är bara när man är sårbar och känenr sig utsatt, men det vänder, när man är på botten så finns baar en väg, uppåt.Skickar lite power till dig, genom eterrymden, jag hoppas du känner en knock snart :-)), hur den börjar långt inne i kroppen, ahh, styrkan som finns där, djupt därinne, som bara flödar om man skruvar på den, den finns nästan alltid där, när man behöver den. Men den kräver mat, och den kräver sömn, den vill att du tar hand om kropp, och inte straffar den, låt inte andra få dig att gå ned för räkning, fyll upp den med energi. Låt inte rädslan styra dig, du kommer upp på banan igen.
Åh, jag känner den där powern du skickar över, jag ska skruva och låta den flöda ordentligt. Gillar ditt sätt att uttrycka det, jag läser flera gånger och försöker känna efter där inne. Den finns där, du har rätt.Jag lovar att inte straffa min kropp, jag har börjat äta igen och sover ganska bra nu när allt äntligen är över.Jag ska inte låta rädslan styra mig, jag lovar att jag ska klättra upp på banan igen! Tack för dina ord!
Åhhh, jag lider med dig. Tråkigt att du är på botten nu. Jättebra ändå att du ser framåt, att du ska ta dig upp igen, starkare än någonsin.Taskigt att du har blivit behandlad så illa. Du är ju värd det bästa för du verkar vara en så rar och omtänksam människa.Mitt i all denna soppa vill jag sända dig varma julkramar.Ta hand om dig. Du är stark.KRAM!
Ja, Pinglan, nu ska jag börja se framåt. Stark ska jag bli och upp ska jag.De behandlade mig riktigt illa, men jag stod på mig så mycket jag kunde.Varma julkramar till dig också och tack för dina fina ord till mig!Kram!
Det är ok att gå sönder lite grann *räcker över en tub Karlssons klister*Det är ok att inte stiga upp ur sängen och det är ok att inte äta. Bara du inte låter det gå för långt mellan gångerna du försöker få något i magen.Tänker på dig och hoppas, trots all skit du får utstå får en någorlunda bra jul.GOD JUL!Kramar
Tack för klistret, jag ska allt limma ihop mig igen!Nu kan jag äta igen, och jag börjar fungera lite. Allt är över nu. Tack för att du tänker på mig.God jul & kramar tillbaka
Tänker på dig och hoppas du får en så bra jul som du någonsin kan !! GOD JUL Kraam
Tusen tack, Ewa, det samma önskar jag dig!God jul, kram vännen!
God Jul och massa tankar till dig!!KRAM
Tack för alla tankar och en riktigt god jul till dig också Madonnan!Kram söta du
jag läste nånstans några ord som jag tyckte var bra….”när man har nått botten har man fast mark under fötterna”det är något jag tänker ta till mig de dagar då allt är för mycket… jag blir också rasande arg att dina arbetsgivare behandlar dig så respektlöst… undrar om VDn skulle vilja sänka sin lön med så mycket???för att inte tala om ditt x…. fy sjutton!!!! det är bra att du inte faller till föga…. kanonbra!!!jag tycker man ska tillåta sig att falla isär ett tag… krypa undan… och låta saker värka… för det är sen man får lite krafter igen att fortsätta kämpa….jag fortsätter hålla mina tummar för din skull!!! och jag önskar dig ett bättre år nästa år… många tröstkramar!
Ja, just nu har jag inte känt att jag har någon fast punkt, men jag är sannerligen på botten så det kan ju vara sant att det där är fast mark under fötterna…Min VD vill jag aldrig mer se efter imorgon när jag tyvärr måste dit och lämna över mina uppgifter till någon extern person de tagit in.Mitt ex jobbar jag nu stenhårt på att helt enkelt bara glömma, bort med honom!Tack för att du håller tummarna för mig, jag hoppas också att nästa år blir bra mycket bättre än detta…Kramar tillbaka