Just another WordPress.com site

Hur gör man???

Nähej. Så höll inte det heller längre då. Min fd sambo är inte utomlands. Han är precis här. I denna stad. Precis som vanligt. Och jag känner mig så himla uppgiven. För naturligtvis var det jag som inte kunde hålla fingrarna i styr och ringde hans mobil igår. Som vanligt blev vi osams efter två minuter. Alltid samma mönster. Men jag vet verkligen inte hur jag ska göra för att komma över honom. Allvarligt. Jag lider. Jag kan inte låta bli att ringa. Det är som att skära mig själv. Inte bokstavligt, men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Jag vill ju bara bli fri. Lägga tid och space mellan oss. Men det är ju bara jag som raserar det. Inte varje gång. Har jag hållt mig borta tillräckligt länge ringer han. Men det är ingen lek det här. Inte för mig i alla fall. Det är blodigt allvar men jag kan bara inte stå emot. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte må så här dåligt längre. Jag vill att tankarna ska sluta mala om honom. Jag hade fått för mig att om vi en enda gång får sitta ända tills jag pratat klart, fått ur mig all besvikelse och bitterhet. Att jag då skulle få frid. Men jag är rädd att det bara är att ljuga för mig själv, att det inte är därför jag vill träffas och prata. Att det inte skulle ge någonting egentligen. Allt är ju redan gjort, ingenting kan förändras. Jag är rädd att jag ändå inte skulle kunna sluta jaga honom. Jag vet att det är jätte svårt att råda i såna här situationer, men jag kan lova att jag behöver alla råd jag kan få… Det här att ringa honom, jaga, har ju blivit som en fix idé och jag måste bli av med den, men jag kan inte stå emot. Jag har försökt alla knep jag kan komma på men inget funkar. Kanske en tid, sen börjar jag igen. Fyra månader har nu gått. Är det en lång eller kort tid när man sörjer ett bruten förlovning? Jag vet varken ut eller in längre… Hjälp mig.

Idag ska jag på intervju klockan halv tre. Jag vill så gärna ha ett jobb nu. Håller ni tummarna för mig?

Annonser

Kommentarer till: "Hur gör man???" (26)

  1. klös i ösregn sa:

    jupp hållar tummarna att jobbet kommer …då får du mindre tid att tänka på xet..Klös kram

    • Tack för att du håller tummarna för mig! Ja, det vore underbart om nånting gjorde så jag slapp tänka på mitt ex…Kram

  2. Först: Hoppas du får jobbet!Sen: Du är klok!, du har ju insett redan varför du vill träffa honom! Det är ju jättestort och vilket steg!. Det ÄR ett steg i rätt riktning! Härligt gumman!! Jag håller tummarna för dig!kramizarBS:Samma här=), grabbarna har däremot stenkoll=).. Jag hoppas det kommer gå jättebra!!!.Men jag har inte varit på bio på många år.. Du är såå söt som tror på mig!!!kramizar

    • Ja, jag vill verkligen ha ett jobb nu.Jag är rädd för att jag både vill ha tillbaka honom samtidigt som jag aldrig mer vill se honom. Det är en sån röra…Japp, jag tror stenhårt på dig! =)Kramar

  3. Du har tagit många steg framåt, glöm inte det. Det kommer bakslag och så får det vara, men de blir också färre och färre, märker du det?Kram

    • Har jag det…? Jo, det har jag förstås, men det är så jäkla tufft det här… Jag orkar inte med att inte komma över honom… Jag vill slippa de här tankarna på honom hela tiden…Kram

  4. Det tar tid att komma över någon när man har blivit lämnad… det kan du inte stressa fram, fast man verkligen vill förbi den värsta tiden!!!Jag har inga direkta råd, tyvärr… för jag kunde vara så förr. Idag har jag lättare att stänga av, ha kontroll över sånt… men baksidan av det är att jag inte heller släpper in nån tillräckligt nära. Men jag hoppas för din skull att det värsta snart är över så du får lite ro i din själ….Och jag kommer hålla tummarna stenhårt för dig!!!kram

    • Nej, det kanske inte går att stressa fram. Jag fattar dock inte varför just det här blev så starkt, även om jag haft svårt att släppa taget tidigare har det aldrig någonsin varit så här illa.Jag skulle verkligen vilja få lite ro i min oroliga själ nu.Tack för att du håller tummarna!Kram

  5. Gode Gud så jobbigt du har det. Så väl jag känner igen mig i det du skriver. Har själv varit i en liknande situation. Man lovar sig själv – i starka stunder – att aldrig mera… Sedan är man där igen och efteråt mår man skit. Känner som att man inte kommit någonstans. Men det har du. Du är ärlig mot dig själv och det gör att du tar ett steg i taget mot befrielse. Men Oj så ont det gör. Jag har tyvärr inget råd att ge. Bara tiden kan läka. Men att tro att det skulle förändra något, bara du fick prata med honom ”till punkt”, det tror jag inte på. Ni är på olika våglängd och han skulle ändå inte ta emot det du säger. Man måste vilja kommunicera på lika villkor båda två om det ska bli någon skillnad.Jag kan bara skicka dig ett fång kramar – det är allt jag kan, även om jag skulle vilja så mycket mera.

    • Ja, det här är starkt och mäktigt. Jag tar mig banne inte ur det här riktigt…Jag kan inte sluta. Det går bara inte just nu. Jo, jag tror att jag kan vara ärlig mot mig själv just nu. Men ont gör det, så vansinnigt ont.Jag hoppas också att tiden till slut läker helt. Visst har det blivit bättre, men nu känn det ju värre igen. Du har rätt i att vi är på totalt olika våglängd och jag vet någonstans inuti att vi inte kan nå varandra fast jag vill. En del av mig i alla fall.Tack för fånget med kramar, jag skickar lika många tillbaka.

  6. Det låter jättejobbigt och jag hoppas att det blir bättre och bättre dag för dag och att du får jobbet!Råd…ja, det bästa är nog att slänga mobilen och inte ringa någon på ett par månader, så att du inte kan göra det när du blir svag ett enda ögonblick? Vad tror du om det?Eller se till att sysselsätta dig varenda sekund. Skaffa en älskare som tar all din tid? Nej, det var inga bra råd, men prata, prata och prata med de du har förtroende för. Och skriv! Bara att få allt ur dig är nog steg i rätt riktning. Du får gärna skriva till mig, om du vill :)KRAM och ha en fin kväll nu.

    • Ja det är superjobbigt. Så jobbigt… Det här jobbet kanske inte var rätt för mig men jag hoppas snart på ett jobb…Jag kan inte slänga min mobil, jag behöver den ju till annat också, dessutom är de här krafterna för starka. Ringer jag inte från den kommer jag ringa från någon annan. Det där är starkare än du kan ana. En älskare vore inte helt fel, om det kändes rätt och jag kunde gilla någon annan, men så verkar inte fallet just nu… Tyvärr.Jag skriver gärna till dig.Kram kram

  7. Hoppas din intevju gick bra! Som du säkert förstår är inte jag rätt person att komma med goda råd. Jag har fortfarande inte kommit över E trots att det snart gått två år. Vi hade dessutom inget riktigt förhållande… Det enda är nog att vänta på att tiden ska ha sin gång… Önskar jag kunde hjälpa dig vännen…Kram

    • Intervjun gick nog bra, tror inte jobbet var något för mig dock…Jag vet hur du kämpat för att komma över E och hur starkt det mötet var för dig. Det är väl så i livet ibland, vissa människor fastnar, vissa seglar bara förbi…Jag önskar också att du kunde hjälpa mig, men jag vet att bara jag kan gå igenom detta helvete…Stor kram min vän

  8. Lycka till med jobbintervjun Ja du finns det tidsgräns på sorg ??? Du vet vad jag sagt innan du måste ut bland folk göra saker träffa andra allt det där kommer hjälpa dig komma vidare även om du inte glömmer ,, sitta hemma och grubbla är inte bra Helena ! Tänker på dig Kramar i massor !!

    • Tack vännen!Nej, det finns säkert ingen tidsgräns, det verkar inte så…Jo då, imorgon ska jag gå ut och äta och ta ett glas vin med en kompis och på lördag blir det den berömda sillunchen! =)Tack för att du tänker på mig, kramar i massor till dig också!

  9. Du, jag har mailat dig. Vet inte om du har sett det men det är strul på den sidan så tidigare idag syntes det inte iallafall:Kram igen

    • Vad sur jag blir… kan inte se mina meddelanden! Hoppas det ligger kvar tills det funkar igen då!Kram kram

  10. Det är kort tid…det tar mycket längre tid än så är jag rädd. Men du ska inte förebrå dig själv för att du ringt honom. Du gör det du behöver för att försöka må bättre. det kan verka tokigt för andra, men det är bara du själv som känner vad du behöver göra. Sen att det blir som det blir när ni pratar är ju inte så konstigt…Men jag är ledsen för din skull!Jag valde ju till slut att helt undvika X. Vilket i praktiken innebar att jag miste kontakten med flera andra sk vänner. men jag orkade inte träffa onom. Vill fortfarande inte träffa honom. Man kan bli så besviken på en annan människa att man faktiskt vill radera allt som har med den personen att göra…även minnena. Men det går ju inte. Men jag tror att såsmåningom kommer man till en punkt när man kan sluta fred med allt. Men det tar tid!Lycka till med jobbintervjun!Kram

    • Det är kort tid, va? Jag är inte över det här på nåt sätt… Det eskalerar just nu istället. Sorgen och vreden bara väller över mig.Nej, min kompis och jag kom överens om att det är ok att jag ringer. Jag gör ju ingen illa… Möjligen mig själv… men när jag inte kan stå emot kan jag inte…Vore skönt att kunna sluta fred, men jag är också långt, långt därifrån….Intervjun gick ok, men nog inte rätt jobb för mig.Kram vännen

  11. Om man klickar där det står meddelande till vänster så får man upp dem, men annars ligger de säkert kvar 🙂

  12. Det är skickat på det igår. Så det finns under det och ser inte nytt ut 🙂

  13. Haha vad konstigt. Testar att kopiera det och skicka ett nytt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: