Just another WordPress.com site

En mor?

Satt precis och skulle skriva ett trevligt litet inlägg. Så ringde min mobil. Min mor. Som jag inte pratat med sen förra sommaren. Som plötsligt av alla ställen i den här stora staden har flyttat till en lägenhet bara några kvarter från mig. Hon hade mage att fråga om jag ville komma och titta på hennes lägenhet. Jaha… Är det så man gör? Man har ingen kontakt med sin enda dotter. Man snackar skit om henne så hon inte ens kan ha kontakt med sin egen mormor. Man försöker aldrig reda ut en endaste sak om allt som hänt. Men man tycker att man ska komma och titta på hennes lägenhet…

Jag skiter i hur min mammas lägenhet ser ut. Efter att ha pratat med henne i högst fem minuter vilket som vanligt slutade med totalkatastrof sitter jag här nu och skakar i hela kroppen av vrede. Tänk att vissa människor tror att de kan behandla mig precis hur som helst. Mitt ex. Min fd arbetsplats. Min egen mor. Kan inte de här människorna bara hålla sig så långt borta som det bara går. Det kanske har gått att trampa på mig. Man kanske har fått behandla mig illa. Men inte nu längre. Aldrig mer. Jag tänker aldrig mer låta någon göra så mot mig. Jag har satt ner foten. Hädanefter kommer jag endast omringa mig med bra människor. Människor som tycker om mig och som uppskattar mig för den jag är.

Alla andra – gör er icke besvär. Min dörr är stängd för er.

Annonser

Kommentarer till: "En mor?" (16)

  1. Jag kan förstå ilskan du känner mot din mamma. Du gör verkligen rätt i att sätta ner foten ordentligt! Hoppas du snart lugnar dig och inte låter det som hände förstöra din dag. Sköt om dig!Kramar

    • Nu blev dagen bra mycket sämre än den började. När sånt här händer dras jag direkt ner i min sorg till mitt ex också eftersom allt hänger ihop. Nu mår jag jätte dåligt, men det kommer gå över igen…Kramar tillbaka

  2. Ja, låt ingen trampa på dig. Har de inte vett att behandla dig väl så får de skylla sig själva. Men det är tråkigt att det finns såna människor :(Kämpa på tjejen. Du VET att du klarar det! Ett steg i taget bara.Du vet var jag finns om du vill och behöver…Kramar i massor!

    • Tack Trollan, du har hjälpt mig så mycket i den här skiten… jag vet precis var du finns och jag är jätte glad för det. Ditt stöd är ovärderligt för mig. Nu mår jag så dåligt igen, jag måste få vara långt, långt bort från de här människorna som bara vill mig illa. Jag mår superdåligt vid minsta kontakt, det blev väldigt tydligt idag hur mitt humör vänder totalt. Nu bara gråter jag. Men jag är så mycket mer medveten nu, snart kommer jag upp från det här också…Ett steg i taget… helt rätt.Massor av kramar tillbaka

  3. Vad tråkigt , att du känner då. En mamma är alltid en mamma, och det man vill ha som barn och uppåt är kärlek och trygghet, om förälderna inte lyckas ge sina barn det så fungerar man inte som mamma på ett tillfredsställande sätt.Och det skapar mycket ilska, sorg och aggressivitet hos barnen, med all rätt, men du är vuxen och kan säkert se och förstå någonstans att hon inte mår så bra, det beror på något att agerar som man gör, det är inte så att vissa människor bara är onda och elaka, ofta har de sår inuti också, de är trasiga på vissa ställen.Det kan vara så att hon ville visa sin lägenhet för dig, just för att du är hennes dotter, inget annat.Att du går igång så, har egentligen inget med henne att göra, utan att hon är en person som triggar igång vissa punkter och känslor hos dig, som du har svårt att hantera och så är cirkusen igång.I många år hade jag en väldigt dålig relation till en mina föräldrar, sågs inte, pratade inte på år, och om vi gjorde det blev, jag ledsen, arg, förtvivlad, you name it.Så det kändes bättre att låta bli.Idag när jag vuxen kan jag se och förstå vissa saker jag inte var vuxen nog att se då, och då kan jag agera på ett annat sätt, inte låta mig påverkas så, av de negativa käsnlor som förut uppfyllde hela mig, och förstörde hela min dag.Det är ingen som egentligen kan förstöra ens dag, ens liv, det är slutändan något man väljer själv, och det är en sanning som är svår att svälja, därför att den lägger en stor del av ansvaret på en själv.När man var barn kunde man inte välja, man var utsatt, idag som vuxen kan man välja, både hur man beter sig och varför.

    • Mycket kloka ord, jag förstår vad du menar och håller med på många punkter. Kanske kommer jag en dag ha en relation med mina föräldrar. Det ser inte ut så nu men man ska aldrig säga aldrig. Jag har ingen kontakt med någon av dem. Ingen av dem har funnits för mig, stöttat mig eller velat ha mig i sitt liv vare sig när jag var liten eller blev vuxen. Det är alla runt omkring dem som tagit hand om mig. Släktingar och vänner. Jag har slungats runt som en vante och varit väldigt nära att hamna i fosterfamilj då ingen egentligen hade tid att ta hand om mig som liten. Jag har bott själv sen jag gick i sexan. Jag har mycket att bearbeta och håller som bäst på med det nu. Vad det ger i slutändan vet jag inte idag och jag har faktiskt svårt att tro att vi kommer att få en fungerande relation. Som sagt var, nu är jag vuxen och kan välja vilka människor jag vill ha runt omkring mig.Tack för din kommentar, vännen.

  4. Tråkigt gumman. Men kanske har din mamma aldrig själv blivit riktigt vuxen så hon begriper inte hur hon borde bete sig? Hur har du det med din mormor nu? Är ni fortfarande ovänner?Man kan inte välja sina släktingar, men givetvis vill man ju helst att allt bara ska vara bra. Tyvärr är det ju inte alltid det.Kram på dig!

    • Jag har fått ta ansvar så länge för allt i min familj. Alla har klankat ner på mig, lämnat mig vind för våg och tyckt att jag kan gott ta hand om mig själv. Det har jag gjort eftersom jag inte hade något annat val. Men alla mina val i livet har jag fått ännu mer skit av mina släktingar. Det är aldrig bra nog. Så det är bättre att jag går min egen väg och väljer mina egna vänner och människor jag vill ha i mitt liv. Min mormor har skällt på mig i två år nu varje gång jag ringt. Jag har svalt och svalt och varit tyst. Nu orkar jag inte mer, med allt jag gått igenom på sistone. Jag är skör och har nu bara ork för att hålla mig själv över vattenytan, inte också alla andra.Kram tillbaka vännen

  5. Jag känner så med dig. Jag har precis själv också fått ta emot elaka mail från min dotter. Där hon hotar med att stänga min blogg med Aftonbladets hjälp. Så jag har mått riktigt dåligt idag. Hon skrev att jag var en dålig mamma, och det vet jag om att jag inte räckte till, men det ger henne inte rätt att gång på gång kränka mig numera.Jag förstår dig så innerligt väl. Jag håller inte med några av ovanstående kommentarer. Man är inte på något sätt skyldig att umgås eller ha kontakt med människor som gör en illa. Under inga omständigheter. Att både din mamma och mormor mår dåligt har med deras dåliga samvete att göra eller något annat, men det ska inte du behöva bära eller ta hänsyn till. De svek dig grymt, utnyttjade dig och det är inget man kan sudda ut. Sedan är det ju bra om man, så småningom, kan försonas med det som har varit, men du är inte skyldig dem att göra det. Bara för din egen skull. Men du går ju i terpi, och jobbar så hårt där med ditt liv. Så du gör alldeles tillräckligt.Det finns så många, som har så mycket synpunkter om att det BARA är att förlåta och gå vidare. Så enkelt är det inte. Man har fått sår, som är svåra att läka. Den enda du nu ska ta hand om och värna om är dig själv och så din son förstås. Ingen annan.Du gör så rätt i att bara omge dig med kärleksfulla människor. Som vill dig väl och som du trivs med. Som ger dig kraft att fortsätta med livet och att skapa en bra framtid.Jag tänker på dig och tycker att du är en supertjej.Stor varm kram, min kära vän!

    • Åh, vad skönt att höra! Du sätter som alltid pricken över i:et eller hur jag ska uttrycka mig. Jag har faktiskt frågat min terapeut vad han anser om det, ifall meningen är att jag ska förlåta och ha en relation med min mamma efter vår terapi. Men han säger som du, det är många terapier där man anser att man måste förlåta sina föräldrar och ha en relation med dem. Men han anser att när man är vuxen väljer man vilka man vill umgås med och det han endast är ute efter är att vi ska kunna läka mina sår från barndomen. Att jag ska lära mig att hantera sorgen. Tordas känna på all smärta som jag helt förträngt eftersom jag inte fick den chansen när jag var liten. Jag fick inte vara ledsen, jag fick inte känna.Jag blir jätte glad över det du skriver och får läsa det flera gånger, det går rakt in i hjärtat på mig. Och det får mig att ännu mer känna att jag äntligen går på rätt väg.Tusen tack för att du tänker på mig och tycker att jag är en supertjej, det värmer ska du veta och jag tycker precis samma sak om dig!Stor varm kram tillbaka!

  6. Bra gjort!! Det är att verkligen vara en kämpe och jag hoppas att det ger dig kraft, när inga dåliga energier får stjäla av dig längre!!Tumme och hemikram

    • Tack! =)Jag orkar absolut inte med några dåliga energier längre, jag har fått nog och nu kämpar jag för att jag ska få må bra. Jag vill vara ifred från människor som inte vill mig väl, jag vill ingen annan illa. Jag vill bara få vara ifred och leva mitt liv i harmoni.Tack för tumme, kram tillbaka!

  7. Helena, du och trollgumman får mej att tänka på min egen situation som jag försöker låtsas som om den inte finns. En mor, eller dotter, eller vem somhelst får bara inte medvetet såra, klampa på en och göra allt för att förstöra ens liv. Att göra så är fan inte någon mänsklig rättighet, den som får ta emot skiten ”måste” dock enligt kloka duktiga människor glömma och förlåta. Styrka till dej ! Vill du inte ha någon relation med någon som gör dig illa, så ska du inte behöva det. Kämpar själv till och från med ”vad borde jag känna” osv i mina känslor mot min mor. Men, jag har bestämt mej, någon som vill mej så illa finns inte längre för mej. I mitt sätt att se är det lika klokt att avsluta en sådan relation som att gå ifrån en relation med fysisk misshandel.ALL styrka till dej ! Å du… tänk som Grynet, ” ta ingen skit” :)Lycka till!

    • Åh tack, vad skönt det känns med sånt här stöd, det värmer verkligen!Jag kan lova att jag stångat mitt huvud blodigt många, många gånger under årens lopp. Så mycket som jag försökt att finna mig i, försöka ställa till rätta, ifrågasätta. Försöka diskutera, skrivit långa mail och brev. Gråtit, skrikit. Det jag fått tillbaka är iskall tystnad samtidigt som jag fått höra allt man säger bakom min rygg. Så hånad som jag blivit. Allt jag gjort i mitt liv är fel. Och det enda jag alltid kämpat om är bara att ta hand om mig och min son. Jag har slitit och kämpat för oss ensam. Ofta i motvind. Nu vill jag inte höra mer om hur dålig jag är eller hur fel jag gör. Jag lever mitt liv och jag har stöttande vänner omkring mig. Det får liksom räcka när de andra inte vill mig väl. Då klarar jag mig mycket bättre utan.Tack för din kommentar!

  8. Men usch !!! =( vilken otäck kvinna =( Helt rätt ,, bort bort bort med dom bara =( Massa Kraamar till dig vännen !!!

    • Ja, vad kan man annat göra? Jag har försökt tusen gånger tidigare, nu har jag gett upp…Massor av kramar tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: