Ledighet

Igår jobbade jag hemifrån vilket var jätte skönt, idag är en ännu skönare dag för jag har tagit ledigt. Känns mycket bra även om jag inte mår bra. Då är det extra skönt att slippa vara på jobbet och låtsas.

Jag har precis avslutat penicilinkuren för tanden så jag hoppas inflammationen är helt borta nu, jag har inte ont längre. Sonens feber går fortfarande upp och ner, jätte konstigt. Han sover.

Det blir inget valborgsmässofirande varken för honom eller mig. För min del spelar det ingen roll. Jag hade ingenting planerat i alla fall. För några månader sen pratade jag och en väninna jag inte träffat på många år att vi skulle komma till henne, hon bor i Uppsala, men sen har vi inte haft kontakt så det var nog inte aktuellt ändå.

Idag skulle jag vilja att det sker ett mirakel. Det behöver inte vara jätte stort. Ett litet mirakel skulle duga bra.

Komplicerat

Sonen är fortfarande jätte sjuk. Han måste åkt på ett riktigt starkt virus. Snart två veckor och han är inte ett dugg piggare. Själv går jag på halvfart och är också förkyld men det är ju inte det som plågar mig mest. Det är tankarna som maler och maler i mig. Min sambo kommer hem om två veckor och jag vet inte hur jag ska göra med vår relation. Jag vill egentligen inte göra slut med honom men jag vet ärligt talat inte om jag klarar av att leva i ett förhållande pga min psykiska instabilitet. När han varit borta nu i fem veckor har jag mått bra, allt rullar på så snabbt och jag har bara kört på. Nu när han snart är på  väg hem smyger sig en massa farhågor på mig och som vanligt när jag inte mår bra lyckades jag bli osams med honom i telefon igår. Rejält. Ingenting känns bra och jag vet varken ut eller in.

Min underbara kurator som jag tyvärr inte får gå hos längre eftersom vår tid är förbrukad kallade det jag ”lider” av för anknytningsproblem eller något sådant. Jag har aldrig haft någon att lita på när jag växte upp. Jag fick kärlek men inte trygghet. Jag slussades runt och ingen kunde riktigt ta hand om mig även om alla tyckte om mig. Det är klockrent som hon beskrev det att när jag lever ensam är jag lugn och fungerar för ingen drar ju ”igång” mig. Men när jag kommer in  i en relation så kommer ju en person riktigt nära mig och jag måste kunna lita på och ta till mig den om det ska gå att ha ett förhållande. Då krackelerar allt. Varje gång. Jag hittar alltid en mängd saker som snart blir till problem mellan oss. Jag har ingen aning hur man löser detta problem med mig själv som jag har och jag antar att det är lika bra att leva ensam tills jag löst det. Trots det har vi nu varit tillsammans i ett och ett halvt år, vi är sambo och förlovade så vet jag inte om jag gjort rätt som inlett det här förhållandet och gått så här långt.

Det kanske faktiskt är så att jag måste vara ensam hur mycket det än smärtar mig.

Mörker

Jag skriver inte om precis allt här. Öppen är jag, men det finns vissa saker jag inte vill eller kan skriva om trots att jag är anonym. Ibland mår jag sämre än andra dagar. Mycket har med mitt förflutna att göra eftersom jag inte fick en direkt idealisk uppväxt. Annat har med saker jag gått igenom i vuxen ålder. Och vissa saker pågår förstås nu.

Idag är en sån där hopplös dag. En sån dag när jag på jobbet var tvungen att stänga min dörr ett tag eftersom tårarna började rinna. En dag när jag tvivlar på det mesta och tycker att jag är världens sämsta människa. När jag inte förstår hur jag ska orka fortsätta. Samtidigt som jag klankar ner på mig själv och tycker att jag är negativ och en dålig människa. Jag har en tendens att tycka att alla andra människor verkar ha perfekta liv och jag själv är sämst och oduglig. Kanske har inte alla helt perfekta liv men ändå precis så det passar just dem. Att jag själv inte har en aning om vad jag pysslar med. Och att jag är så hopplöst fel. Jag duger inte för jag är inte som alla andra. Så länge jag kan minnas har jag känt ett utanförskap från det mesta men jag har blivit bra på att låtsas. Så alla tror att jag mår bra och har det bra.

Men det gör jag inte och idag är det värre än vanligt…

Sanningen är den att jag tvivlar på allt just nu. Ordentligt. Samtidigt har jag som vanligt ingen aning om hur jag ska förändra mitt liv. Hur jag ska få bukt med allting.

Ännu mera feber

Imorse hade sonen 39.9 i feber. Man kan undra varför jag oroar mig så mycket eftersom han är 17 år och lite feber har ju ingen dött av. Men det finns en anledning.

Jag hade aldrig hört talas om feberkramp men när min son var sju månader fick han feber. Och en dag trodde jag på fullaste allvar att han dog. Han slutade andas och blev blå. Både hans far och jag blev helt chockade. Jag ringde Taxi Stockholm när jag var i min hemstad och trodde jag ringde 112 (då var det 90 000). När jag till slut besinnade mig och slog rätt nr skrek jag på engelska att min son inte andades. Sjukhuset låg nära och snart var den lugna, underbara ambulanspersonalen där och hjälpte oss. Pappan sprang ut i snön i bara strumplästen när vi skulle åka, han glömde sätta på sig skor. Det hände 3 gånger till efter det och det var kalabalik varje gång. Feberkramper är inte farliga men det ser väldigt otäckt ut när ett barn får det och jag vande mig aldrig. Efter 3 års ålder är det inte vanligt att man får det mer. Men jag avskydde varje gång min son fick feber och blev väldigt stressad. Nu för tiden har han det ju väldigt sällan.

Nu har jag i alla fall pratat med Vårdcentralen som vill att vi kommer dit så halv två ska vi vara där. Jag ska försöka baxa ut den 1.96 långa killen till bilen med 40 graders feber. Det blir kanske inte det lättaste, men det ska gå! Jag fick gå hem från jobbet, så nu tror jag läget är under kontroll här hemma.

Ha en skön dag!

Vanlig måndag

Det första jag såg när jag klev upp imorse, snorig och inte på humör att gå till jobbet var att min kära katt hade spytt ordentligt på vardagsrumsmattan. Hon har superkänslig mage, spyr väldigt ofta. Suck, det var bara att försöka skrubba bort det hela innan jag kunde göra mig iordning för dagen.

Arbetsdagen flöt på, blev irriterad på min chef pga ett mail, men förstod sen med lite hjälp av en kollega att jag missförstått. Det var skönt, no harm done!

När jag äntligen jobbat klart skulle det handlas, det orkade jag ju inte igår. Det gick bra tills jag kom ut ur affären och det ena handtaget på en av pappkassarna gick sönder. Det händer alltid mig! Bilen stod rätt långt därifrån men jag segade mig dit med en kasse i famnen, flera i handen och en handväska…

Jag kom hem och höll på att bli fly förbannad när jag märkte att sonen låg och sov. Han har en tonårsovana att knappt sova om nätterna och kan därför försova sig rejält men det visade sig att han hade hög feber. 39,4 när jag kollade. Han var sjuk hela förra veckan, förkyld och blev bättre i fredags så det här var inget vidare. Nu får jag springa och handla igen, har ju inte köpt soppa och glass vilket han kan behöva, men jag har fått i honom två alvedon i alla fall… so long, jag rusar vidare!

Kraftlös

Det känns som att hemmet verkligen rasar ihop när jag är sjuk. Jag har gjort mina små ryck  men jag blir helt slut av ingenting. Igår dammsög jag, står bara inte ut med att se dammråttorna överallt. Idag har jag bytt lakan i sängen, jag har ju legat här nästan dygnet runt sen i fredags så det kändes fräschare. Om jag orkar ska jag tvätta kl två också. Veckohandling funderar jag på att skjuta upp tills imorgon efter jobbet. För jobba ska jag. Ingen feber, bara rejält förkyld. Vem har råd med en karensdag? Inte jag i alla fall. Då ska jag däcka helt i såna fall. Däremot har jag tänkt att jobba hemifrån på torsdag och ta ledigt på valborgmässoafton, fredag. Jag ser redan fram emot det. Tredagarsvecka, lovely!

Nu har jag precis sålt en till av min sons cyklar så han fick 600 kr, jag tycker Blocket är superbra, det är skönt att återvinna saker än att bara låta dem stå. Det här skulle jag gjort för länge sen, men bättre sent än aldrig.

Det ligger en söt liten katt bredvid mig och spinner, sonen sover, han var ute alldeles för sent i natt så jag har inte fått sova så mycket heller, hurra i alla fall för mobiltelefoner. Kan inte ha varit så lätt att vara tonårsförälder innan de kom. Nu har man ju i alla fall den kollen. Det var allt för nu. Ska vila lite, fick ta en promenad med köparna till cykeln till Statoil för att pumpa däcken, den lilla biten gjorde mig helt slut.

Lördagsfrid

Jag vaknade tidigt idag. Har fått sova hela natten fast jag är så snorig och har ont i halsen. Vädret ute ser riktigt bra ut. Blå himmel och sol. Jag ska försöka uppbåda lite kraft för att ta mig ut i köket och brygga kaffe. Det skulle vara gott. Och frukost förstås även om ingenting smakar något.

Igår på lunchen åkte jag och en kollega till en adidas-affär för att kolla på gympadojor. Jag blev klar före henne, köpte löparskor till sonen, och hon var lite nervös för böter på bilen så jag erbjöd mig att gå ut och kolla. När jag stod vid hennes bil kom en tjej ut från en klädesbutik. Hon jobbade där såg jag. Så såg jag vem det var. En tjej jag lärde känna i Grekland för över 20 år sen när jag jobbade där. Och det roliga var att när jag hade besök från Grekland i somras försökte vi hitta den här tjejen på Facebook för min grekiska vän var den som sammanfört oss då. Det var jätte kul att träffa henne. Hon hade nu två barn och  var sambo. Hon var rätt vild då, för 20 år sen. Jag också. Allt verkade ha gått bra för henne och hon var sig verkligen lik. Då, för så många år sen när vi träffades här i stan jobbade hon i en ostbutik i city. Minnena kommer tillbaka. Det är mycket man glömt, det var så mycket som hände när man var ung. Så många människor man träffade.

Jaja, allt har väl sin tid. Nu är det mest jobb, träning och hem som gäller känns det som. Tycker inte jag hinner allt jag vill göra. Men det kanske blir bättre det också. Nu är det i alla fall kaffe som är prio ett!

Sur&sjuk

Jag som sett fram så till helgen. Nu är jag så genomförkyld så det lär inte hända något speciellt här inte. Ingenting smakar något alls och jag kan inte träna. Hade ju kommit igång bra med att cykla till jobbet, gå promenad på lunchen och träna tre gånger i veckan. Nu faller allt igen. Först tanden i måndags, penicilin för inflammationen och nu detta. Jag är riktigt sur. Gick hem tidigare, gjorde bara klart det jag skulle.

Nu ligger jag på min säng, ögonen rinner, näsan ännu mer och jag har ont i halsen. Jag har i alla fall en film jag kan titta på ikväll. Annars blir det väl lite grönt the och sova som gäller antar jag. Imorgon skulle jag och min kusin träffats hos min mormor tio mil härifrån och installerat en timer till hennes spis men jag sköt upp det till näst helg, vill inte smitta någon av dem. Särskilt inte den fina lilla mormodern på 93 år.

Trevlig fredagskväll till er alla!

Lite sjuk

Min son har varit sjuk hela veckan, förkyld och varit hemma från skolan. Nu verkar det börja bli min tur. Jag mår inget vidare, jobbade ändå idag men gick hem tidigare. Det var skönt att jag blev klar med en deadline jag hade. Nu har jag hyrt en film och åkt hem, det känns jätte skönt.

Min sambo har varit utomlands i fyra veckor nu, det är inte klokt vad fort den här tiden har gått. Om tre veckor kommer han hem. Vi pratar i telefon två gånger om dagen. Det har varit skönt att ha lite ensamtid även om jag så klart längtar mycket efter honom och ser fram emot den dagen jag ska åka och hämta honom på flygplatsen.

Nu vill jag be er om en sak. Försök tänka er att förklara som för ett barn. Vissa av er kanske bara varit med på den här ”nya” bloggen, men den som var innan var mycket enklare att hantera. Jag har fortfarande inte fått till det med länkarna till mina favorit-bloggare och skulle vilja ”städa upp” lite i min lista. I början fick jag till några länkar, men sen lyckades jag inte längre, så det står flera namn där som man inte kan klicka sig vidare på. Flera har slutat men jag kan inte ta bort deras namn. Jag tror det finns olika vägar till att lägga till länkar, snälla förklara så utförligt ni kan för mig. Kan inte för mitt liv förstå varför det är så krångligt, på förra bloggen behövdes bara ett litet klick. Sen vet jag också att jag är grymt oteknisk. Snälla, hjälp mig.

Skilsmässor

Det är lustigt… på mitt jobb har flera personer varit otrogna mot sina respektive. Några har haft förhållanden bakom ryggen, några har skilt sig och blivit nya par. Igår berättade min chef att hon ska skiljas. Jag hade förstått det, såg att ringarna var borta, ja, jag skrev visst något om det här i förra veckan. Idag berättade hon dessutom att anledningen till att hon ska skiljas är en man på jobbet. De är ett par nu. Han ska också skilja sig från sin fru. Båda har varit gifta i många år. Jag lägger inga värderingar i detta förutom att jag förundras. Att det är så här. Jag har sett så mycket av det på nära håll. Jag förundras även lite av att vissa verkar ta det ganska lätt. Jag vet inte… Sen tycker jag synd om de respektive som blivit förda bakom ljuset i månader eller ännu längre för att sedan bli dumpade. Livet är inte enkelt. Det är rätt komplicerat…

Själv är jag trött. Men jag har inte så ont i munnen idag. Jag har påbörjat min penicilinkur så det ska väl göra susen mot inflammationen. Jag hade ingen som helst lust att träna idag så jag sköt upp det till imorgon. Det känns skönt. Halvligger här i min soffa bara. Sonen har varit sjuk i några dagar så han är hemma från skolan. Han verkar ganska irriterad, det är väl tråkigt antar jag. Själv är jag aldrig sjuk och borta från jobbet och även om jag så klart inte vill bli det skulle jag absolut inte ha något emot att krypa ner under mitt täcke i några dagar. Bara se på film och läsa… Det låter som en dröm.