Drömmar och besök

Idag är det lördag viket är kalasbra. Idag får jag träffa min mormor vilket är ännu bättre. Och solen skiner som grädde på moset. Mycket bra.

Jag hade en trevlig kväll igår. Först var det full rulle, jobb och träning. Kom hem helt utpumpad. Duschade och lagade mat. Sen kom min  väninna. Vi åt tacos och drack vin. Sonen med flickvän kom också sen. Vi åt glass och umgicks en stund. En av mina ”beundrare” som jag verkligen avvisat ringde när vi satt där i godan ro. Jag kände irritationen fladdra i magen. Hur tydlig måste man vara? Jag försöker avvisa dem jag inte vill träffa på ett hövligt och respektfullt sätt. Måste man be folk dra åt helvete om man inte vill träffa dem? De verkar ju inte förstå annars.

I natt drömde jag att jag träffade en kille som ägde fyra restauranger. Det är ju inte helt fel. Jag var inte upp över öronen kär men vi hade ju nyss träffats. Vi hånglade lite i alla fall. När jag skulle gå blev han sur, det var ju inget bra tecken. Men som sag var – det var en dröm bara.

Idag ska jag åka och träffa min mormor på sjukhuset i den stad där jag är född. Det ska bli helt underbart. Men först frukost, träning och en promenad för att lämna tillbaka ett par filmer.

Ha en skön lördag!

Min mormor

Skriver ett pyttelitet inlägg, ont om tid som vanligt. Min mormor är på sjukhus, hon har ramlat och slagit sig illa. De som följer min blogg vet att hon gjorde det senast förra sommaren. Nu är jag så orolig för hur hon ska klara den här gången, hon är ju 95 år gammal. Jag är dessutom ledsen för att vi inte haft någon kontakt en längre tid pga min mor. Lång historia. Jag ringde dock till min mormor för några dagar sen innan det här hände och även nu ikväll har jag pratat med henne i telefon på sjukhuset. På lördag ska jag åka till henne, det är tio mil mellan oss och imorgon jobbar jag. Min mormor var som min mamma när jag växte upp. Hon tog hand om mig, vilket inte min mamma gjorde. Så hon betyder otroligt mycket för mig och ikväll är jag riktigt ledsen.

Ha en skön kväll, mina bloggvänner.

Svårt att förstå…

I natt klockan tre ringde min mobil två gånger. Det var åtta-år-sen-exet. Kul. Respektfullt gjort. Jag svarade inte men skickade ett kallt sms idag där jag skrev att jag inte uppskattade att han ringer mig  en söndagnatt när jag ska upp och jobba. Det borde man kanske förstå själv. Inget svar har jag fått idag och därför känner jag bara ännu mer hur mycket distans jag vill lägga till såna här egotrippade människor. En annan av mina ”nya beundrare” som jag också har försökt förklara för att jag inte är intresserad ringde idag, från ett nummer jag inte kände igen och därför svarade på, trots att han skickat fyra sms de sista veckorna och jag inte har svarat på ett enda. Hur övertydlig måste man vara? Och vad är det med dem? Är det våren som gör denna desperata svårförståeliga ”uppvaktning” så intensiv? Vad trött jag blir. Det vore ju roligt om det här med intresse kunde uppstå på samma nivå någon gång. Om någon ny trevlig kille kunde träda in i mitt liv istället. Och att det kunde få flyta på och inte bli knas. Ja, inte vet jag. Trött och grinig känner jag mig nu. Jag vill ha en stor bytta med glass men det har jag ju förstått nu att man inte kan tillåta sig varje dag…

Hade trevligt med mina kollegor idag men ack så långsamt timmarna går. Jag börjar bli expert på att sitta av tid i alla fall. Jag vet hur man gör nu. Man sitter där helt enkelt. Lyssnar på musik. Tar en kaffe. Pratar lite. Skrattar lite vilket ju är trevligt. Sen sitter man lite till. Och lite till. När man har tur har nio timmar gått och man får äntligen ta på sig sin jacka och rusa hem.

Ha en trevlig kväll, mina bloggisar!

Balkong och att gå vidare

Så var det söndag igen! Med strålande sol. Helt enkelt underbart. Jag har legat i min solstol för första gången i år. Jätte skönt. Jag har även tränat och promenerat. Nu har jag landat på min säng, med balkongdörren öppen och laptopen i knät.

I natt fick jag ett sms klockan tolv. Det stod ”nu är klockan 00.00, då får man önska sig något, min högsta önskan är att få träffa dig ikväll”. Det hade ju varit väldigt romantiskt och trevligt om det varit från någon jag kände likadant för. Men så är inte fallet. Så mitt svar blev bara ”Det går inte, nu ska jag sova, god natt.” Jag vet inte riktigt vad som tagit åt honom, han är mitt ex. När vi var tillsammans för tio år sen var jag otroligt kär i honom. Vi bodde tillsammans i tre år. Det var han som gjorde slut med mig. Jag mådde så dåligt, kunde inte sova i vår säng på en månad, fick sova i sonens rum. Men han träffade en ny sen, och det gjorde jag också. Visst finns det många som hittar tillbaka till varandra, men jag tror inte att det blir så i det här fallet. Jag håller på att göra upp med mitt förlutna och  vill gå vidare. Sakta men säkert tror jag att jag kanske börjar bli redo att åtminstone dejta igen, men då vill jag träffa en ny person. Någon jag aldrig träffat tidigare.

Imorgon är det en ny vecka. Jobb. Bara att gilla läget. Vilken tur att det  kommer en ny helg efter fem dagar. Ha en skön söndag, hör ni!

Tunnbrödrulle och lägenhetsbyte

Äsch, skrev ett inlägg på dan men det försvann innan jag hann publicera det. Suck. Nåja, här göres nu ett nytt försök…

Veckan gick fort, som vanligt. Jobb, jobb och jobb. Många timmar man måste spendera där, färre hemma, här går tiden för snabbt. Fritid är en lyx. Idag har jag tränat, promenerat i solen, lånat två filmer och städat min lägenhet. Det behövdes kan jag lova, nu är det fint här. Jag har ett glas rött bredvid mig och väntar på min sons kompis som har köpt tunnbrödrulle åt mig på vägen hit. Vet inte när jag åt det senast, nu blev jag sugen och han bor bredvid ett gatukök och ska hit till min son. Så var det med den saken. Slipper alltså laga mat idag, det är inte dumt. En tjej var här tidigare och kollade på min lägenhet. Bytessighten jag var med på tidigare bjöd mig på en månad, de vill väl värva tillbaka mig. Men det är alldeles för mycket kärlek mellan min lägenhet och mig. Vi kommer nog inte flytta någonstans, min son och jag. Ingen av oss vill det egentligen. Här har vi bott i arton år nu. Herre gud vad tiden går fort… Min son har aldrig flyttat. När jag var i hans ålder hade jag säkert flyttat 20 gånger minst. Jag ville ge honom trygghet och stabilitet som jag själv aldrig fått och jag tror faktiskt att jag lyckats med det. Vi litar till hundra procent på varandra. Han är nog den enda människan jag litar så mycket på i hela världen.

Jag har varit dålig på att skriva här på sista tiden, jag ska bättra mig. Hoppas ni alla har en skön lördagskväll!

Ibland…

Jag känner mig helt slut. Kanske för att jag varit på terapi idag. Eller för att vi återigen är för många samtidigt på jobbet och har på tok för lite att göra. Jag klarar inte av att bara sitta av tid. Eller jag gör det ju när jag måste. Men jag kan inte komma på något mer meningslöst. Skulle inte klaga om jag kunde slänga upp fötterna på skrivbordet och läsa en bok. Eller gå ut och gå en stund för att fördriva tiden. Men att bara sitta där. Usch. Nåja. Jag har ett jobb. Jag får bra betalt. Det är inte för evigt. Så…

Tvärsomnade en stund när jag kom hem efter att jag ätit. Nu har jag tvättstugan och väntar på att det ska bli klart så jag kan gå och lägga mig sen. Åtminstone lägga mig och läsa. Om jag fick bestämma just nu skulle jag bara vara hemma, äta glass, se på film, sova och läsa. Det är ju helt omöjligt, men det är vad jag egentligen skulle orka med nu. Mitt liv går på rutin.

I söndags var det sex månader sen min sambo försvann ut ur mitt liv. Jag fick själv förstå att det var slut, ta av mig förlovningsringen och trampa vidare i livet. Nu har vi inte pratat i telefon sedan en månad tillbaka. Vi kan inte prata överhuvudtaget. Vi blir tokosams varje gång. Vi har inte setts sen i december. Den sista gången var jag på så dåligt humör. Jag hade nyligen blivit uppsagd från mitt jobb och allt var kaos, han kom bara inklampandes här och skulle hämta lite grejor som vanligt. När han skulle gå försökte han pussa mig. Jag ryggade tillbaka fast allt jag egentligen ville var att det skulle bli vi igen. Men det skulle aldrig någonsin kunna ske. Precis allting är förstört och det är över för all framtid. På vinden har han fortfarande saker kvar och min nyckel har jag inte fått. Jag drömmer om honom var och varannan natt. Ibland blir livet inte som man tänkt sig…

Lördagar & cyklar

Söndag. Fånigt. Det kunde väl fått vara lördag idag också, precis som igår.Det hade vi alla tjänat på. Människor skulle blivit dubbelt så utvilade och så hade vi alla jobbat ännu bättre på måndag. För få lördagar här i livet…

Jag har haft en bra helg. Har tränat varje dag, igår gjorde sonen och flickvännen kladdkaka på kvällen som vi åt medan vi tittade på en film. Det var mysigt. Idag har jag köpt en cykel på blocket, men det kändes lite kallt att cykla ännu. Jag köpte ju en cykel förra våren också men den är ganska skranglig. Den här var väl inte heller tipptopp men tyvärr är det ju ingen idé att köpa fina, dyra cyklar. Det blev jag ju varse förra vintern när min cykel som kostat 7 000 kr ny blev stulen inlåst i vårt cykelrum.

Men nu har jag två cyklar som är ok. Då kan sonen och hans flickvän använda dem också i sommar tänkte jag när de vill åka och bada. Bada… Som jag längtar till vår och sommar nu. Så skönt det ska bli.

Lite senare ska vi åka och handla, de unga här har lovat att laga maten idag, det passar mig utmärkt. Ha en skön söndag, mina bloggisar!

Flyttat hem

Ännu en hektisk vecka är över. Gud, så skönt. Idag har jag efter jobbet tränat och sen städat och lämnat lägenheten i stan jag bott i två veckor nu. Tänk så fort man vänjer sig vid nya miljöer, får nya vanor. Kändes vemodigt att lämna, rent jobbigt att lämna katterna, vi har haft så mysigt vi tre. Fast jag visste så klart att det väntade en kattfröken på mig hemma också. Lyxade och tog en taxi när jag upptäckte att jag hade fem väskor, ja inte resväskor, men ändå samt tre kassar med grejor. Så nu sitter jag faktiskt hemma i min egen soffa, med tända ljus, ett glas rött, katten bredvid och sonen i sitt rum. Känns både skönt och konstigt. Men jag har alltid varit så här. Alltid när jag varit borta och kommit hem känns det jobbigt. Mycket värre när jag varit utomlands, då blir jag deppig när jag kommer hem. För mig har aldrig borta bra men hemma bäst gällt. För mig har det varit tvärtom. Fast inte med tanke på min son förstås. Vi har dock inte varit ifrån varandra så mycket under de här snart arton åren. Han fyller i nästa månad. Myndig. Helt galet… Vart tog åren vägen?

Jag har en underbar husläkare. Höll på att få panik idag, örondropparna är slut, värken är inte borta och den vårdcentral som skrev ut de förra vägrade skriva ut nya utan att få träffa mig. Men den här fantastiska kvinnan som jag inte ens sökt för örat från början eftersom jag gick på en akuttid på ett annat ställe sa direkt att självklart ska du inte behöva ha värk. Jag skriver ut droppar, blir det inte bättre kommer du i nästa vecka så får vi spola öronen. Skönt med människor som förstår.

På jobbet går det bra. Det finns fördelar och nackdelar överallt, även på mitt nya. Men jag tror verkligen på företaget, det känns bra. Mina kollegor är underbara och det är riktigt roligt att jobba mitt i city. Att gå ut på lunchen och bara flanera bland alla människor. I vår och sommar kommer det blir super. Det finns fortfarande saker kring min tjänst jag inte är tvärnöjd med, vi får se hur det blir från april när det blir lite nya arbetstider och det är sagt att jag ska få mer och andra arbetsuppgifter då. Jag lärde mig en sak från mitt förra jobb när det blev sånt kaos. Ett jobb är bara ett jobb. Ingen idé att fästa sig för mycket. Kanske bättre att röra på sig oftare. Att bli så illa behandlad lärde mig också mycket. Jag kommer aldrig någonsin att låta någon trampa på mig. Aldrig.

Skål, vänner. Ha en riktigt skön helg.

Gnällspik

Jag har inte kunnat sova i natt så jag har varit dödstrött hela dagen. Jag har nu lyckats få infektion i mitt andra öra när det första precis blivit bra. Jag har inga droppar kvar och ingen tid att gå till doktorn. Jag väntar på min mens och har så ont i magen och vill mörda ungefär alla i min närvaro. Och så håller jag på att frysa ihjäl.

Nu går jag och tar ett bad och sen en kopp the. Jag kommer hela tiden gnälla högt för mig själv. Bara så att ni vet…

Dessutom är jag ”uppvaktad” från tre olika håll och det är absolut ingen som är intressant för mig på något sätt. De är helt, hopplöst fel. Så jag svarar varken på sms, i telefon eller via mail där dessa tre hört av sig. Jag vill träffa rätt nån gång. Då hade han minsann kunnat ta hand om mig nu när det är så eländigt. Tycker jag då då.

Söndagsblues

Det blev en mycket trevlig kväll igår. Vi var nio tjejer som åt middag och drack på tok för mycket alkohol men kul hade vi. Framåt nattkröken anslöt sig tre killar till oss och sent omsider skulle vi gå ut. Men i kön till stället vi skulle gå in på bestämde jag mig istället för att gå hem. Nu när jag är kattvakt bor jag precis runt hörnet där vi var så det var lockande och skönt att gå hem. Min väninna berättade idag att hon ångrade att hon gått in på stället, det hade tagit nästan en timme att få ut kläderna när de skulle hem. Det låter inget vidare.

Det är inte ofta jag är bakis men idag är jag det med besked. Har sovit halva dan och gillar inte det alls. Träning var inte till att tänka på, det blev en kort promenad istället. Jag har även handlat lite och hyrt en film. Nu ska jag snart göra lite mat. 

Imorgon är det måndag igen, måste helgerna gå så här fort… Skulle så innerligt gärna vara ledig några dagar till. Men nu är det som det här. Jag får lov att njuta ordentligt av den här lediga dagen i alla fall.

Ha en skön söndagkväll!